Ja denna vecka började väl inte som förväntat. Jag har för första gången i mitt liv blivit hård i magen :O haha ska väl tala tyst om detta kanske  

Men behöver lite tips på hur jag kan få fart på allt igen ^^

Jag är fortfarande snorig och hostig.

Nervös och stressad och ja allt vad man kan komma på typ.

I morgon bär det av till Katrineholm så i kväll blir det att packa. Jag och sebbe ska upp väldigt tidigt i morgon.

Jag skulle ha dragit till jobbet idag men jag har så där jobbigt att andas igen för min puls är hög och ja jag har ont i magen pga den inte går som den ska.

Så jag ska försöka klura ut hur jag ska bli bättre och sen varva ner så gott det går.

Annars ha en bra vecka :)  

Tänkte visa hur det är jag gör när jag ritar en bild i photoshop. 

Jag tar hjälp av en sida som visar hur man ritar en massa olika saker.'

Ni får klicka på bilden för att se dom stora. 

Första bilden är när jag precis ritat klart alla hjälplinjer och alla linjer på tinkerbell.

Andra bilden är när jag tagit bort alla hjälplinjer och även gjort linjerna lite smalare här och var. Tredje bilden där börjar jag färglägga. Jag kan kladda med färgen hur mycket jag vill utanför utan att det påverkar det andra. Det är för att jag skapat ett lager under dom andra lagerna. 

Det färdiga resultatet ser ut så här: 

Det är mycket hackigt här och var. Men jag känner mig alltid stressad när jag målar. 

Denna helg har varit stressig men också väldigt bra. 

I fredags som sagt så åkte jag till vårdcentralen för att kolla upp min andning. 

Det var bara en ångestattac. I lördags hände det bästa. Jag och sebbe började med att dra ner till bibblan som fyllde 5 år. Där hade dom lite saker för sig. 

Dom visade upp tavlor och folk var där och sjöng och man kunde pyssla och massa mer. Något som jag föll för var att få hålla i ormarna :) Dom hade med sig 2 st ormar. Minns inte namnen på dom dock. 

Sen cyklade vi hem till sebbes mamma och firade hennes födelse dag som är idag. Vi åt jätte god mat och spelade spel och hade jätte trevligt. 

Vi utövade självförsvar i vardagsrummet :) 

Vi spelade rita & gissa. Det var jag och sebbe och wille mot sebbes mamma och hennes man. Vi var väldigt duktiga och kom väldigt långt. Man såg på sebbes mammas man att han var en dålig förlorare. Så ibland var vi snälla och gav dom chansen att få slå med tärningen. Ja det slutade i alla fall med att sebbe och jag och wille vann :) Jag fick en jätte snygg jacka av sebbes mamma igår :) Jackan var för lång för sebbes mamma. Så jag fick den :D 

Helt perfekt vårjacka. Jag hade en jätte dålig vårjacka sen innan så det var skönt att jag fick en vårjacka som var tillräckligt varm och sval och även skit snygg :D Tycker jackan är helt underbar :) Den matchar min scarf så himla bra också :) 

Så jag tackar så otroligt mycket igen över den super snygga jackan :) 

Idag då så har jag och sebbe haft tvätt stugan. Var en sväng över till ted och satt och prata lite. Sen har vi smetat på oss ansiktsmaskar och badat. Mysig kväll. 

På tisdag blir det att åka upp till katrineholm. 

Så i morgon är det mycket som händer. 

Jag ska först fixa ett Grattis kort till Jonas sen ska jag boka buss och senare på eftermiddagen så blir det att dra till jobbet. 

Så ja hoppas alla får en trevlig vecka. Det är ju påsklov för de flesta nu.. 

Igår var en läskig dag för mig. Under dagen så var det mycket ångest som kröp fram och lite stress. Detta gjorde att jag fick mycket svårt att andas. På kvällen hade jag så tungt att andas att jag drog iväg till en vårdcentral som hade kvällsöppet. 

Väl där så tog vi min puls som var 120 slag i minuten. Vanligt vis ska den vara på 80 någonting. Är man uppjagad eller har sprungit eller så så brukar den vara på 110. 

Vi gjorde ett Ekg test på mig och kollade hur mitt hjärta mådde. Otrolig lättnad när jag hörde att mitt hjärta mådde bra. Men min puls berodde på att jag hade mått dåligt under dagen och min puls hade stigit så högt för jag äter min medicin. Något jag måste tänka på om jag blir extremt uppstressad eller får sån där ångest som igår är att snabbt försöka varva ner. Inget farligt med detta sån tur är. Jag fick ligga halvnaken på en britts medans en jätte snäll sköterska satte fast sugproppar över hela min kropp :D Vi skämtade och hade trevligt :) Min älskling var snäll som följde med. Jag kände mig som en bläckfisk med massa sugproppar över allt. 

Men idag då. Vad händer då. Jo jag och sebbe ska nu göra oss i ordning för att dra ner till stan. Där kilar vi in på bibblan som fyller 5 år och har massa roliga saker för sig. Ska bli skoj. Sen ska vi till hans mamma och äta mat. Vad kvällen senare bjuder på har vi ingen aning om. Var snack om att träffa några av sebbes vänner men vi får se. Vädret är ju inget vidare. Men det kanske inte stoppar oss :) 

Jag ska nog fan börja med att meditera för det är verkligen något som jag behöver lära mig nu när det är så mycket på gång. 

Men jag mår nu bra och detta med min andning var bara tillfälligt. Mitt hjärta mår bra och det är otroligt skönt att höra. 

Ha en fortsatt trevlig helg. För det ska jag ha :) 

Dagarna går så fort. Nästan för fort. 

Jag har mycket som händer och sker i mina tankar. 

Jag har tur som har min medicin så jag kan fokusera på vardagen. 

Utan den hade jag i nuläget faktiskt brytit ihop.

Jag hade sett allt negativt och bara kännt mig totalt värdelös.

Men nu försöker jag se vilka möjligheter jag har.

Hur jag ska gå till väga med allt.

Jag får hjälp från upm och ung i fokus.

Dom vet vad jag har för diagnos.

Innan jag fick diagnosen ADHD och min medicin så mådde jag väldigt dåligt då allt bara rasade för mig.

När jag kom ner till Halmstad den 29e november 2010 så var jag så jävla lycklig att jag för en gång skull skulle få träffa någon som jag pratat med i telefon nästan hela dagarna (kunde bli kanske 8 timmar per dag) och som jag sett i cam, att jag äntligen skulle få träffa min sebbe. Jag var jätte lycklig.. Innan så var jag rätt olycklig med tanke på att jag hade ingen. Jag kände inga känslor för någon. Allt kändes bara fel. Jag hade inget jobb. Jag hade nästan nyligen kommit hem från Helsingborg där jag trodde att jag kunde starta ett nytt liv. Men mitt jobb där var inge vidare. Nåväl jag fann mitt livs kärlek och redan efter 3 dagar nere i halmstad så ringer en tjej mig och ber mig komma på anställnings intervju. 

Jag vart jätte glad. Min intervju gick bra och jag började jobba den 5e December 2010. Det känndes skönt att både plugga och ha ett timmanställnings jobb. 

Men något saknades så klart. Jag saknade min familj och mina vänner (Jätte mycket) Jag och sebbe åkte upp till Katrineholm över nyår och jag var så glad att få presentera min ängel för min familj och släkt. Dom såg hur lycklig jag var. 

Men det blev bara att vara kvar där ett par dagar. Jag åkte tillbaka hit ner och levde på som vanligt. Att vara långt ifrån sin familj och vänner är jävligt tufft. Tuffare än vad man kan tro. Jag älskar min sebbe och jag har inga tankar på att flytta tillbaka. Han skulle vilja det för min skull. Men jag finner ingen lycka av att bo i Katrineholm eller så. Jag trivs jätte bra här i halmstad då jag har nära till något som gör att jag mår bra, Havet.. 

Mina studier började närma sig sitt slut och jag fick allt mer dåligare tider på mitt arbete. Arbetsförmedlingen i Katrineholm avslutade mig på af för jag hade studier och timmanställning. Men timmanställning får man ha utan att behöva avregistrera sig från af, studera kan man göra också utan att behöva avregistreras. Dom kunde ha pausat mitt jobbsökande. Men det gjorde dom så klart inte. 

Den 17e februari var mina studier klara. Jag gick om och om igen till väglednincenter här i Halmstad men vart om och om igen hemskickad för att fundera på om jag skulle fortsätta studera och mina gamla betyg såg dåliga ut, ja det var både det ena och det andra felet. Jag kunde inte få något som heter aktivitetstöd för arbetsförmedlingen hade avregistrerat mig. Annars hade jag haft 90 dagar som gör att jag får det. Jag gick till socialen men där nekade hon mig. Min sambo (Sebbe) hade fått för mycket csn. Ja under tiden hade jag hunnit flytta ner till Halmstad också. Redan den 5e februari. Nu började det bli väldigt jobbigt för mig. Inga studier och ingen hjälp från socialen. Vad fan skulle jag ta mig till. Jag fick arbeta på jobbet typ 2-3 gånger i månaden och det gav inte mycket i lön. 

Jag kände mig så totalt världelös och hjälp lös. 

Jag fick en tid till upm för att kunna gå och prata av mig. Jag kände att vilken dag som helst så skulle jag kunna falla ihop i en hög totalt tröst lös. 

Jag fick min hjälp och jag började i ung i fokus. Jag fick också tips om att prata med en tjej på vägledningcenter som kunde hjälpa mig att söka skola. Japp jag fick hjälp av den tjejen :) Jag var jätte glad. Äntligen fick jag börja skolan. 

Men så ska csn krångla och ha sig. Av någon anledning så kan inte csn ge mig pengar för en nästa termin. Nu orkade inte jag mer. Jag vart förbannad och verkligen gav upp. Allt gick snett. Allt drog iväg åt pipsvängen. Allt rasade. 

Jag fick diagnos ADHD off och fick börja med medicinering. Kändes bra.. 

Jag har sagt till folk vad hon på socialen beslutat och det är helt fel beslut. 

Har ett papper här hemma då det står att även om man är sambos så har en utav partnerna RÄTT till stöd. Chefen på socialen har sagt att jag ska kontakta henne om hon som jag pratar med på socialen nekar mig igen. För det är FEL!! Utan pengar från något håll så har jag inte en chans att kunna börja arbeta. Eller jo chans har man alltid. 

Men så här ligger det till. Tanken är att jag börjar praktisera. Aktivitetstödet jag får är på ca 120 kr per dag. Det blir 2520 i månaden. Det kan man inte klara sig så mycket på då det finns räkningar och sådant man måste betala. Så i längden så funkar inte det. Om jag ska praktisera i ca 2 månader så funkar det inte heller. 

Men men jag har en tid nu till socialen och som det står på pappret svart på vitt att jag har rätt till stöd så kan hon inte neka mig. Mitt arbete ska enligt lag ge mig så pass många tider varje vecka att jag får åtminstonde existensminimum. Men det får inte jag. 

Livet är som ett oändligt hav med massa höga vågor.

Man tar sig upp för en våg och försöker surfa på den. Men det händer att man ramlar i om man inte är en erfaren surfare eller har en erfaren lärare med sig.

När jag kom till jobbet så är det första jag möter när jag satt mig på min plats två utländska tjejer som står på varsin sida om ett runt högt databord och skriker till varandra. Dom pratar igentligen men det låter som skrik. Och så skrattar dom så där elakt som dom bara kan. FAN tänkte jag. Ska detta hålla på hela dagen? Jag hade redan börjat ringa runt och dom babbla på som fan. Men sen turligt nog satte dom sig till ro. 

När jag väl har kommit igång ser jag en komentar på en person som jag ska ringa. Komentaren lyder "Sonen vägrar ge telefonen till IP, testa att ringa igen" 

Ja och det gör jag. Det första jag hör är en fnittrande tonnåring som håller på och fjantar. Jag ber att få prata med IP.. IP kallas den som man ringer till..

Men nej det får jag ikke. Killen skriker "KASTRULL!!" och lägger på. 

Jag klurar ut en ide och ringer upp igen. "Hej mitt namn är Ida. Det är väldigt viktigt att jag får prata med ****. Jag ringer ifrån Djursjukhuset angående en hamster. Killen blir förvånad och säger till IP att det är någon ifrån Djurförsäkringen som ringer. Oj tänkte jag. Vad fan ska man säga? Killen tar luren igen och säger att jag får ringa upp lite senare. 

Hur kunde han höra fel och tro att jag ringde från något försäkringsbolag då jag sa att jag ringde från djursjukhuset angående en hamster..  

Haha jaja.. Jag komenterade i noteringen att jag sagt att jag ringde från djursjukhuset angående en hamster och att man då fick en liten chans att prata med IP.. 

Senare under kvällen fick jag prata med en jätte trevlig gumma som verkligen uppskattade att jag ringde :) Pratade en bra stund med den stackars ensamma gumman som var pansionerad och ensam. Hon uppskattade att jag ringde :) 

Det gör mig glad att höra att folk vill prata med en :) Jag pratar jätte gärna mycket tillbaka men hon som håller koll på hur länge vi pratar i telefon har sagt till att man får inte prata så länge. Men det sket jag i då. Hon tyckte det var kul att få prata och då ställer jag gärna upp :) 

Ja nä nu är snorida hemma och min älskling lagar soppa. 

Hoppas på att jag blir bättre till i morgon. Hoppas på fint väder då med. 

Jag älskar att måla i photoshop och även på fri hand. Men Photoshop har alla färger jag vill använda :D I alla fall så målade jag denna häst. Jag har nästan lärt mig hur man skuggar snyggt med färger så detta är fortfarande en nybörjar bild. Jag hitta en sida för ett bra tag sen som visar hur man steg för steg ritar olika saker. Som typ denna häst. Jag målade den på fri hand själv i photoshop med bara datamusen. Hade det varit med ritplatta hade det nog blivit bättre :D

Men men det är en nybörjar grej bara. Detaljerna som skapar en ram är bara photoshop stämplar dom har jag inte gjort själv. Men resten har jag gjort helt själv :) Jag är i alla fall nöjd :)   

Nästan nyss vaknat. Jag är jätte täppt i min näsa och halsen gör ont :/ 

Men jag har tur som inte har feber :) Idag blir det att jobba kl 16:45 så jag måste piggna till i både hals och näsa innan dess. Brukar bli bättre under dagen. 

Jag dubblade min dos med concerta idag. Jag kännde att 1 räcker inte. Eftersom concerta än så länge bara finns till för barn så är dom väldigt svaga eller vad man ska säga. Min läkare sa att jag skulle testa mig fram. Räcker inte en skulle jag ta två. Så ja får se hur jag är idag. Troligtvis mycket mer piggare och jobbet kommer nog gå fort :)

Nu ska jag måla lite i photoshop. Ha en bra morgon.